Skolan som från början var kommunal och då hette Svartlå skola har sedan hösten 1999 då de fick besök av två representanter från fadderskolan haft regelbunden kontakt med fadderskolan.
Våren 2000 blev fyra lärare från skolan beviljad ett stipendium och besökte då Kathmandu och fadderskolan. Hösten 2000 startade skolan att under sin årliga fredsfest samla in pengar till fadderskolan. Under de första åren såldes fika vid fredsfesterna.
edan 2003 har man vid Fredsfesten även lagat nepalesisk mat som sålts och pengarna har då oavkortat gått till Fadderskolan i Nepal. Fredsfesten brukar årligen besökas av ca 100 betalande matgäster. Vid fredsfesten har eleverna stått för underhållning med sång, musik och teater.
År 2008 blev skolan en friskola och fick då namnet Tankeborgen- Svartlå Fria och samarbetet med fadderskolan har fortsatt även som friskola. Elever vid Tankeborgen har också haft viss brevkontakt med elever vid fadderskolan.
År 2009 och 2014/15 besökte Läraren Helena och hennes barn som är elever på Tankeborgen fadderskolan då olika gåvor och brev utbyttes med fadderskolan. Vid hemkomsten visades bilder från Nepal och fadderskolan för både elever, föräldrar och andra bybor i Svartlå

Att det är en gnistrande vinterdag i oktober och ett två decimeter tjockt snötäcke som täcker landskapet. Detta är väl en så god inramning som något annat när Fredrik tar eleverna med på en resa till Nepal och Kenya i Afrika. Till sin hjälp har Fredrik tagit Google earth, ett Internet baserat program som visar jorden i ett rymdperspektiv. Med hjälp av programmet förflyttar vi oss visuellt från Svartlå strax norr om Boden till avlägsna platser som Nepal och Kenya. Och med på ”resan” är eleverna i klassrummet.

- Min mormor och morfar har också varit Afrika, i Sydafrika, säger en av eleverna.
-Jaså, då har dom säkert också sett elefanter, säger Fredrik Broman. Som visar bilder och berättar om sin vistelse i Kenya.

Kommentarerna och frågorna är många när eleverna engagerat tar del av Fredriks bilder och berättelse om andra kulturer, ett annat sätt att leva på, andra värderingar. – Det där är Moses, säger Fredrik, han är Masay och det är hans dotter och det där är hans fru, fortsätter Fredrik. Att eleverna ser att hon är ung bekräfter Fredrik. – Hon är fjorton år, är inte det konstigt? Hur gammal är du? frågar Fredrik en av flickorna som svarar att hon är tolv. När sedan Fredrik fortsätter att berätta att Moses nu har gift sig med en ny kvinna och därmed har två fruar skapar det funderingar och frågor.
Att ge eleverna perspektiv på andra kulturer och förståelse för att det finns andra värderingar och sätt att leva på är viktigt.

Jag hittar Birgitta i köket, ivrigt sysselsatt med att röra i grytorna med den nepalesiska maten. Maten är till middagen senare på kvällen när föräldrar och andra inbjudna deltar i fredskvällen, där elever och lärare står för underhållningen.

Den här internationella veckan som ni arrangerar vid skolan hur länge har ni hållit på att jobba med det temat?

Det har vi hållit på i 20 år minst och till Nepal har vi samlat in pengar sedan 1999 när föreningen Projekt Nepal bildades. Vi har vid två tillfällen lagat Nepalesisk mat annars har vi lagat mat från andra länder. Vi jobbar med olika internationella frågor och den här gången valde vi att koncentrera oss på Nepal för att Laya som är från Nepal skulle vara här hela denna vecka. Det är hon som lagat den nepalesiska maten.

Hur jobbar ni i skolan under den här veckan?

Vi jobbar i tvärgrupper, med religion, om landet, skolan i Nepal och en del har bakat Nepalesiskt bröd. Vi jobbar med schemalagda teman tisdag och torsdag eftermiddag. Sedan har vi ett övergripande tema som gäller för hela läsåret och det genomsyrar alla ämnen. I år är detta tema historiskt och vi har nyligt arbetat med stenåldern och haft lägerskola.

Ni har ju varit till fadderskolan i Nepal?

Vi besökte skolan år 2000 och det hela började året före när lärare från fadderskolan besökte oss. Då sa vi: Tänk om vi kunde hälsa på varandra och i samma veva så kom det ett utskick från Svenska Institutet om att man kunde söka stipendier. Vi slängde in en ansökan och vi trodde aldrig att vi skulle få det beviljat men döm om vår förvåning när vi blev beviljade stipendier. Och på den vägen är det.
Vi har även företagssamhet på schemat också och då fungerar det så att vi har öppet skolaffären en gång var femte vecka. Då jobbar eleverna varje onsdag med att tillverka, baka och då har vi café när affären är öppen och säljer. Vi har även underhållning och det är egentligen riktat till de som är ledig på dagtid och därmed har dom en samlingsplats.

Det låter som det är väldigt mycket jobb?

Ja visst är det mycket extra jobb men vi tycker det är roligt. Det är väldigt viktigt att barnen får lär sig att stötta andra därför att många vuxna är idag väldigt egoistiska.

Bo Axhammar